En mörk dag.......
Tänk vad livet kan förändras över en sekund!
Min allra bästa älsta vännina T har mist sin mamma igår kväll sent. Vi har känt varandra sen T föddes, jag är på dagen 6 månader äldre och våra mammor har gått i skola ihop, varit au pair ihop, gått på klubb ihop, sett till att vi har blivit de vänner som vi är i dag.
M-L är/var en av de mest varma, generösa kvinnor jag mött. Hon har/hade en humor och ett humör som jag aldrig kommer att glömma. Det finns så många fantastiska historier att ta fram ur minnet.
Det var alltid lika mysigt att träffa henne, hon underhöll oss alla....tänk vilken social förmåga där fanns. Hon fanns där alltid för sin familj och hon kämpade sin kamp men klagade aldrig utan var ofta den som var mest positiv i sällskapet.
59 år är ingen ålder, det är på tok för tidigt att ryckas bort från alla, T - barnbarn och oss alla andra. Jag kommer sakna henne oerhört och det kommer märkas att hon inte finns med oss men hon kommer att ha ett helt speciellt rum i våra hjärtan.
Döden har jag oerhört svårt att förhålla mig till, har alltid haft, känner att det blir bättre och bättre, men vet inte om jag vill kunna hantera det på ett lätt sätt. Varför måste vi konfronteras med detta och varför händer det som inte får hända ibland??
Det vi kan göra nu är att finnas till och dela med oss av så mycket kärlek som möjligt för att lindra lite......
M-L, jag är sååå ledsen för din skull och T, jag älskar dig av hela mitt hjärta!
Kram
Min allra bästa älsta vännina T har mist sin mamma igår kväll sent. Vi har känt varandra sen T föddes, jag är på dagen 6 månader äldre och våra mammor har gått i skola ihop, varit au pair ihop, gått på klubb ihop, sett till att vi har blivit de vänner som vi är i dag.
M-L är/var en av de mest varma, generösa kvinnor jag mött. Hon har/hade en humor och ett humör som jag aldrig kommer att glömma. Det finns så många fantastiska historier att ta fram ur minnet.
Det var alltid lika mysigt att träffa henne, hon underhöll oss alla....tänk vilken social förmåga där fanns. Hon fanns där alltid för sin familj och hon kämpade sin kamp men klagade aldrig utan var ofta den som var mest positiv i sällskapet.
59 år är ingen ålder, det är på tok för tidigt att ryckas bort från alla, T - barnbarn och oss alla andra. Jag kommer sakna henne oerhört och det kommer märkas att hon inte finns med oss men hon kommer att ha ett helt speciellt rum i våra hjärtan.
Döden har jag oerhört svårt att förhålla mig till, har alltid haft, känner att det blir bättre och bättre, men vet inte om jag vill kunna hantera det på ett lätt sätt. Varför måste vi konfronteras med detta och varför händer det som inte får hända ibland??
Det vi kan göra nu är att finnas till och dela med oss av så mycket kärlek som möjligt för att lindra lite......
M-L, jag är sååå ledsen för din skull och T, jag älskar dig av hela mitt hjärta!
Kram
Kommentarer
Trackback
