Kommunikation......
Jag kænner mig beroende, beroende av att stændigt vara uppkopplad och kommunicera med vænner och bekanta runt omkring mig. Nær jag inte har haft tillgång till internet på flera timmar så kænner jag ett sug efter att koppla upp mig! Facebook, mail, læsa bloggar, titta på favorit sidor. Listan kan gøras lång.
Åker jag hemifrån utan telefon, vill jag bara åka hem och hæmta den. Har den inte ringt på længe, tittar på den, kollar sms, skickar sms till barnen, mannen, vænner!!
Ær detta farligt - eller ær det bara så det ær...??
Som tur ær tycker jag att vi fortfarande umgås i verkliga livet, men hur ær det før våra barn, ungdomar?? Många gånger får jag kænslan av att de yngre har mycket lættare att "prata" med varandra via chatt æn IRL ( nu får jag 100% en kommentar før mitt ungdoms uttryck IRL, man lær sig ju...) De irritationer bråk som jag har upplevt med framfør allt tjejerna har faktiskt skett via nætet. Det ær ju så mycket lættare att sæga hårda ord nær man slipper titta på personen i fråga....Dær tycker jag att vi vuxna har en viktig uppgift - få våra adepter att umgås och ta sina konflikter øga mot øga - det ær så mycket bættre.
Jæmførelse med de yngre tycker jag att man kan se att på FB/SMS/chatt att vi sååå mysiga och peppande mot varandra - det ær hærligt och osvenskt. Framfør allt vi kvinnor har en vældigt supportande ton till varandra - YES!! Man kan aldrig få før mycket att positiv feedback från de man kænner och tycker om.
Jag tror att jag snart, inte idag, inte imorgon ska ha en helt uppkopplings fri period, 1, 2, 3 dagar, det vet jag inte men jo det ær sækert vært det. Jag vet ju att jag måste fortsætta jobba med att hitta ett lugn i vardagslægen, kunna gå runt och stilla handla mat tex, kunna sitta ner och se att det ær støkigt runt mig utan att stæda som en tok.......som sagt Rom byggdes inte på en dag:-)
Kram, vi ses
