Olika förutsättningar.....
Tänk så olika förutsättningar vi och våra barn har runt om i världen. Nu när den enorma katastrofen har drabbat Haiti så får man sig verkligen en tankeställare. Vad jag tycker är skönt och se och höra är att så många av oss svenskar verkligen vill hjälpa till, eller i alla fall göra något för att bidra. 50 kr för oss är oftast en väldigt liten uppoffring som inte märks i det vanliga men det kan göra en skillnad.
Alla dessa bilderna på små barn som sitter utan föräldrar eller anhöriga, rädda och de kan ju inte förstå någoting av vad som hänt. Har ingenstans att ta vägen. Det räddas ju också människor som har legat under ras under många dygn nu, hur länge kan man egentligen klara sig på det viset......och vem ska besluta när man inte längre letar efter kvarlevor - levande eller döda på speciella platser.
Man skulle så klart vilja göra så mycket mer än att skänka lite av sin välfärd, man skulle vilja göra en större skillnad på plats.
Jag tror att det är viktigt att vi pratar med våra barn och med varandra om vad som händer ute i världen inte för att de ska sluta vara lyckliga barn utan för att visa på hur olika förutsättningar vi alla har. Man behöver ju inte gå så extremt som till Haiti utan även under normala förhållanden finns det så många barn som inte har allt det som våra har. Vi lever ju trots allt i en liten bubbla, vi är inte alltid lyckliga men har det förbaskat bra när det gäller rent elementära saker som tak/mat/vatten/värme.
När jag har tittat in i vår lilla bubbla så måste jag säga att just nu har vi mer skratt och roliga stunder tillsammans, de stunder vi är tillsammans är oftast vid middagsbordet och det funkar så mycket bättre än vad det gjort i perioder. Visst lite gnabb fram och tillbaka men det känns mer hjärtligt nu och det är skönt. Det beror säkert på många olika saker, mitt humör, P´s humör, barnens humör, att vi har något mer tid tillsammans än vad vi har haft tidigare.
Tyvärr är E sjuk igen, feber. Har börjat praktisera och jag märker att alltid när hon kommer i nya konstellationer så blir hon sjuk. Början på terminen, efter julledighet - nu under praktiken där ägarnas barn tydligen är närvarande trots att de är sjuka - sjukt irriterande - har lust att ringa och prata lite om det men om igen får jag sätta mig på händerna och låta bli!!
Kram, vi ses
Alla dessa bilderna på små barn som sitter utan föräldrar eller anhöriga, rädda och de kan ju inte förstå någoting av vad som hänt. Har ingenstans att ta vägen. Det räddas ju också människor som har legat under ras under många dygn nu, hur länge kan man egentligen klara sig på det viset......och vem ska besluta när man inte längre letar efter kvarlevor - levande eller döda på speciella platser.
Man skulle så klart vilja göra så mycket mer än att skänka lite av sin välfärd, man skulle vilja göra en större skillnad på plats.
Jag tror att det är viktigt att vi pratar med våra barn och med varandra om vad som händer ute i världen inte för att de ska sluta vara lyckliga barn utan för att visa på hur olika förutsättningar vi alla har. Man behöver ju inte gå så extremt som till Haiti utan även under normala förhållanden finns det så många barn som inte har allt det som våra har. Vi lever ju trots allt i en liten bubbla, vi är inte alltid lyckliga men har det förbaskat bra när det gäller rent elementära saker som tak/mat/vatten/värme.
När jag har tittat in i vår lilla bubbla så måste jag säga att just nu har vi mer skratt och roliga stunder tillsammans, de stunder vi är tillsammans är oftast vid middagsbordet och det funkar så mycket bättre än vad det gjort i perioder. Visst lite gnabb fram och tillbaka men det känns mer hjärtligt nu och det är skönt. Det beror säkert på många olika saker, mitt humör, P´s humör, barnens humör, att vi har något mer tid tillsammans än vad vi har haft tidigare.
Tyvärr är E sjuk igen, feber. Har börjat praktisera och jag märker att alltid när hon kommer i nya konstellationer så blir hon sjuk. Början på terminen, efter julledighet - nu under praktiken där ägarnas barn tydligen är närvarande trots att de är sjuka - sjukt irriterande - har lust att ringa och prata lite om det men om igen får jag sätta mig på händerna och låta bli!!
Kram, vi ses
Kommentarer
Trackback
