Tårar
När jag var yngre - för några år sedan - tyckte jag det var skönt att gråta, jag hade ett behov av det, hade jag inte gråtit på ett tag kunde jag hyra en sorglig film bara för att få gråta.
Nu gråter jag inte så ofta men kan fortfarande känna ett litet behov av att där är något som behöver komma ut.
Igår läste jag som vanligt A´s blogg - hon har en hjärntumör, är en fantastisk människa som har en otroligt sund och positiv inställning till livet, fångar verkligen dagen och gör så mycket som möjligt av varje dag trots att hennes diagonos inte ser så ljus ut - ofta skriver hon väldigt positiva inlägg men igår skrev hon om sina tankar runt den stundande döden - tårarna rinner sakta ner för kinden......
Igår fick jag också ett mail tillbaka från en fd. kollega vars 5 åriga son har fått leukemi, de kämpar och är ett fantastiskt team men tugnt tugnt tugnt - tårarna rinner igen......
Var hemma med C som känner sig väldigt hängig och lyx att kunna jobba hemifrån. Bakade kanelbullar på eftermiddagen och mutade M med bullar mot en promenad.
Hemma för att hämta upp M och Leffe berättade J om en solskenshistoria, en riktig glädjehistoria, där jag kan känna glädjen i hela kroppen och en super liten gnutta av försök att trycka ner sig själv från J´s sida - nej nej nej - njut av känslan att vara bäst och glädjen av att ha hitta en väg att förädla.... - nära att tårarna kom igen , men av glädje. glädje för J, glädje av att se M´s varma glädje för sin man, glädje för att jag vet att den boosten man får av att känna att - jag är på väg! är obetalbar.
Ja, jag tror att tårar rensar - ibland ett inte medvetet behov men .......
Kram, vi ses
Tack
